Haruki Murakami

Just nu läser jag Haruki Murakamis Kafka på stranden. Det var länge sedan jag blev så fängslad av en bok, trots att jag läser ganska mycket. Senast var nog... När jag läste Norwegian Wood av samme författare! Vad är det då som är så speciellt med Murakamis böcker?

Hos Murakami är blandningen av fantasi och realism perfekt avvägd. I Sputnikälskling, som för övrigt är den bok där handlingen tilltalar mig minst, är beskrivningen av huvudkaraktärens äventyr hela tiden på gränsen till en drömvärld, men ändå finns verkligheten hela tiden runtomkring de drömlika händelserna. Huvudkaraktärerna är dynamiska; de har bättre och sämre sidor, och de utvecklas. Det går att identifiera sig med, eller åtminstone känna igen sig i, huvudkaraktärernas tankar. De reagerar som de flesta "riktiga" människor nog skulle ha reagerat om de hamnat i de overkliga situationer, på gränsen mellan dröm och verklighet, som Murakamis karaktärer hamnar i. Vidare är språket bra: Murakamis (eller översättarnas?) uttryck och formuleringar är oftast så bra och neutrala att jag inte reflekterar över dem, men i nästan varje kapitel stannar jag upp någonstans för att läsa om, och njuta av, en extra välformulerad mening.

Nu är jag, som sagt, mitt i läsningen av Kafka på standen och undrar med förväntan hur det ska sluta för huvudkaraktären Kafka, som rymt hemifrån vid 15-års ålder och har förälskat sig i ett spöke. Efter detta ska jag avnjuta Fågeln som vrider upp världen. Murakami är sannerligen perfekt sommarläsning; böckerna är välskrivna, spännande och inte för tunga, men ändå med teman som berör och låter läsaren tänka själv.