Ska man skriva "mamma och pappas bil" eller "mammas och pappas bil"? Det senare borde ju vara rätt. Skriver man utan genitiv-s på ordet mamma så syftar man ju egentligen inte bara på bilen (som är mammas och pappas) med bestämning innan, utan på mamma och pappas bil... Mamman och bilen blir alltså likvärdiga då ordet och binder ihop dem, och ordet pappas blir en bestämning som alltså bara specificerar exakt vilken bil det handlar om. Hänger du med? Om man tänker såhär borde det ju heta "mammas och pappas bil" för då binder och ihop bestämningarna till bilen...
Men så lätt är det inte. I boken Språket (Andersson och Ringarp) står att läsa att detta är onödigt pedantiskt, precis som att man inte behöver skriva "Kungens av Sverige hund" utan att man skriver (och säger) "Kungen av Sveriges hund". Hur kan det då bli rätt att skriva "mamma och pappas bil"? Jo, man kan räkna mamma och pappa som en grupp, och då kan genitiv-s hamna efter gruppens namn, typ.
Eller så kan man ju säga "föräldrarnas bil" istället, så blir allting mycket enklare - ända tills man ska använda föräldrarnas, eller några andras, vanliga namn istället...
2010-02-22
2010-02-20
Använder du ordet Gallimatias?
Gallimatias är ett ord som inte används så mycket i de yngre generationerna skulle jag tro. Vissa kanske inte ens vet att ordet existerar. Gallimatias betyder ungefär struntprat eller rappakalja. Det är inlånat från franskan på 1700-talet och man tror att det kommer från det latinska balimathia vilket betyder oanständiga visor. En annan förklaring är att det består av det latinska gallus som betyder tupp eller stridstupp (som man kallat deltagare i doktorsdisputationer på Sorbonneuniversitetet i Paris) och det grekiska matheia som betyder kunskap. (Bergman, Ordens Ursprung, W&W)
Mina förslag till användning av ordet:
"Vilken gallimatias!"
"Äh! Det där är ju ren gallimatias!"
"Det är mycket gallimatias på teve nu för tiden."
"Är det sant, eller är det bara gallimatias?"
"Jag har hört att du gått runt och snackat en massa gallimatias om mig! Är det sant?"
Mina förslag till användning av ordet:
"Vilken gallimatias!"
"Äh! Det där är ju ren gallimatias!"
"Det är mycket gallimatias på teve nu för tiden."
"Är det sant, eller är det bara gallimatias?"
"Jag har hört att du gått runt och snackat en massa gallimatias om mig! Är det sant?"
2010-02-19
Alla tittar på samma program och tänker samma tankar på samma gång
Jag inleder med ett favoritstycke ur boken jag läser just nu; Jack Kerouacs Dharmadårarna. Vissa meningar är väldigt långa, men också väldigt innehållsrika. Stycket i sig uttrycker så mycket att jag inte tänker säga något mer om det. Läs själva helt enkelt!
"Japhy och jag måste ha sett lite avvikande ut i våra otidsenliga munderingar, ja, faktiskt betraktades Japhy redan som ett riktigt original här på universitetet. Så brukar det bli, både bland studenterna och inom lärarkåren, när det någon enstaka gång dyker upp en sjutusan till karl, en riktig, rakryggad man på institutioner av det här slaget och tar över ruljangsen eftersom amerikanska universitetet inte är någonting annat än träningsläger för den identitetsberövade medelklassen som sedan slår sig ner i universitetsområdenas utkanter i prydliga rader av villor med de obligatoriska gräsmattorna och TV-apparaterna i vardagsrummen där alla tittar på samma program och tänker samma tankar på samma gång medan världens alla japhysar drar till skogs för att få höra skrien från vildmarken och upptäcka stjärnornas extatiska dans och lösa den gåtfulla, mörka hemligheten bakom vår anonyma, känslodöda, måttligt magnifika och föga fantastiska civilisation.
'Och varenda en av dessa människor', Japhy varvade verkligen upp nu, 'har kakelklädda kliniskt vita toalettstolar och producerar bajshögar av minst samma dignitet som björnarna uppe i bergen men skiten spolas bort genom bekväma kommunalt kontrollerade avlopp och knappt någon av oss tänker på skiten längre eller inser att vi alla härstammar från den i rakt nedstigande led. Det finns dom som tvättar händerna hundra gånger om dagen med läckert löddrande tvålar som dom - naturligtvis under största tänkbara diskretion - gladeligen skulle vilja smaska i sig där inne i sina badrum'."
Ur: Jack Kerouac, Dharmadårarna, Bakhålls utgåva
"Japhy och jag måste ha sett lite avvikande ut i våra otidsenliga munderingar, ja, faktiskt betraktades Japhy redan som ett riktigt original här på universitetet. Så brukar det bli, både bland studenterna och inom lärarkåren, när det någon enstaka gång dyker upp en sjutusan till karl, en riktig, rakryggad man på institutioner av det här slaget och tar över ruljangsen eftersom amerikanska universitetet inte är någonting annat än träningsläger för den identitetsberövade medelklassen som sedan slår sig ner i universitetsområdenas utkanter i prydliga rader av villor med de obligatoriska gräsmattorna och TV-apparaterna i vardagsrummen där alla tittar på samma program och tänker samma tankar på samma gång medan världens alla japhysar drar till skogs för att få höra skrien från vildmarken och upptäcka stjärnornas extatiska dans och lösa den gåtfulla, mörka hemligheten bakom vår anonyma, känslodöda, måttligt magnifika och föga fantastiska civilisation.
'Och varenda en av dessa människor', Japhy varvade verkligen upp nu, 'har kakelklädda kliniskt vita toalettstolar och producerar bajshögar av minst samma dignitet som björnarna uppe i bergen men skiten spolas bort genom bekväma kommunalt kontrollerade avlopp och knappt någon av oss tänker på skiten längre eller inser att vi alla härstammar från den i rakt nedstigande led. Det finns dom som tvättar händerna hundra gånger om dagen med läckert löddrande tvålar som dom - naturligtvis under största tänkbara diskretion - gladeligen skulle vilja smaska i sig där inne i sina badrum'."
Ur: Jack Kerouac, Dharmadårarna, Bakhålls utgåva
Nu är det dags!
Nu är det dags att skärpa sig och börja blogga om något intressant, nämligen om språk! Kanske kommer jag skriva lite om litteratur, film och andra spännande saker också, men språket är huvudämnet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)