Haruki Murakami

Just nu läser jag Haruki Murakamis Kafka på stranden. Det var länge sedan jag blev så fängslad av en bok, trots att jag läser ganska mycket. Senast var nog... När jag läste Norwegian Wood av samme författare! Vad är det då som är så speciellt med Murakamis böcker?

Hos Murakami är blandningen av fantasi och realism perfekt avvägd. I Sputnikälskling, som för övrigt är den bok där handlingen tilltalar mig minst, är beskrivningen av huvudkaraktärens äventyr hela tiden på gränsen till en drömvärld, men ändå finns verkligheten hela tiden runtomkring de drömlika händelserna. Huvudkaraktärerna är dynamiska; de har bättre och sämre sidor, och de utvecklas. Det går att identifiera sig med, eller åtminstone känna igen sig i, huvudkaraktärernas tankar. De reagerar som de flesta "riktiga" människor nog skulle ha reagerat om de hamnat i de overkliga situationer, på gränsen mellan dröm och verklighet, som Murakamis karaktärer hamnar i. Vidare är språket bra: Murakamis (eller översättarnas?) uttryck och formuleringar är oftast så bra och neutrala att jag inte reflekterar över dem, men i nästan varje kapitel stannar jag upp någonstans för att läsa om, och njuta av, en extra välformulerad mening.

Nu är jag, som sagt, mitt i läsningen av Kafka på standen och undrar med förväntan hur det ska sluta för huvudkaraktären Kafka, som rymt hemifrån vid 15-års ålder och har förälskat sig i ett spöke. Efter detta ska jag avnjuta Fågeln som vrider upp världen. Murakami är sannerligen perfekt sommarläsning; böckerna är välskrivna, spännande och inte för tunga, men ändå med teman som berör och låter läsaren tänka själv.

Ny dator

Jag har införskaffat en mini-pc så jag äntligen kan ägna lite tid åt att skriva! Det känns bra!

Fonetik

Fonetik är läran om språkljudens fysiska egenskaper. Just nu läser jag en 7,5 hp-kurs i Fonetik.

Den fonetiska skriften vi använder mest i Sverige är IPA-alfabetet, ett internationellt system för fonetiska tecken -alltså tecken som illustrerar olika ljud. Fonem heter de tecken som illustrerar ljud. Grafem heter våra "valiga" bokstäver, som ju kan låta på olika sätt beroende av kontexten.

I svenskan finns 9 vokalfonem och 18 konsonantfonem. Många av fonemen har i sin tur olika uttalsvarianter, eller allofoner. Om man lär sig ett andraspråk måste man både lära sig alla olika fonemkategorier med artikulation och vilka allofoner som hör till varje fonem. Sedan måste man också lära sig vilka distrubutionsregler som gäller för fonemen och allofonerna.

Några exempel:

Svenskan har konsonantdistinktionen /r/ och /l/. I många språk (speciellt asiatiska) är dessa allofoner av ett fonem.

Den allofoniska distributionen av exempelvis vokalen /a/ skiljer sig åt i orden "tal" och "tall". De har olika längd (duration) och olika kvalitet (låter olika som kort och lång vokal).

Vi gör i svenskan ingen skillnad mellan /s/ och /z/, alltså mellan s och dess tonande motsvarighet, till skillnad från engelskan. Istället är de två ljuden i svenskan allofoner av samma fonem.

Det finns restriktioner och regler för hur många, och vilka konsonanter, man kan skriva på rad i en och samma stavelse.

Verbet göra i kortsvar är ovanligt i andra språk

Jag läser svenska som andraspråk för lärare just nu och lär mig en massa intressanta saker om språket som jag inte vetat eller tänkt på tidigare. En sådan liten sak är att man i svenskan kan svara "Ja, det gör jag", "Ja, det gör han" eller "Nej det gör hon inte" o s v, på en fråga med ett annat verb. Det kan exempelvis vara "Dansar du?", "Röker han?" eller "Gråter hon?" o s v. Ni fattar poängen; det är frågor med andra verb än göra alltså.

I många språk svarar man på den här typen av frågor med att upprepa samma verb, när man ska svara med ett kort svar, men ändå inte bara säga "ja" eller "nej". Man svarar alltså exempelvis "(Ja), dansar", "(Ja) röker" eller "(Nej) gråter inte".

Jag tycker det känns som ett smidigt system att kunna använda verbet göra i de här kortsvaren, men det kan säkert bli krångligt för någon som inte har svenska som modersmål för i vissa fall kan man inte använda göra ändå, utan verbet ska istället upprepas. Det är när frågorna innehåller verben vara (är, var) och ha (har, hade): "Är du glad?" "Ja, det är jag.", "Har du en penna?" "Ja, det har jag." För att krångla till det ännu mer så finns det inga motsvarigheter till verben vara och ha i alla språk, speciellt inte i de utomeuropeiska språken...

Genitiv-s

Ska man skriva "mamma och pappas bil" eller "mammas och pappas bil"? Det senare borde ju vara rätt. Skriver man utan genitiv-s på ordet mamma så syftar man ju egentligen inte bara på bilen (som är mammas och pappas) med bestämning innan, utan på mamma och pappas bil... Mamman och bilen blir alltså likvärdiga då ordet och binder ihop dem, och ordet pappas blir en bestämning som alltså bara specificerar exakt vilken bil det handlar om. Hänger du med? Om man tänker såhär borde det ju heta "mammas och pappas bil" för då binder och ihop bestämningarna till bilen...

Men så lätt är det inte. I boken Språket (Andersson och Ringarp) står att läsa att detta är onödigt pedantiskt, precis som att man inte behöver skriva "Kungens av Sverige hund" utan att man skriver (och säger) "Kungen av Sveriges hund". Hur kan det då bli rätt att skriva "mamma och pappas bil"? Jo, man kan räkna mamma och pappa som en grupp, och då kan genitiv-s hamna efter gruppens namn, typ.

Eller så kan man ju säga "föräldrarnas bil" istället, så blir allting mycket enklare - ända tills man ska använda föräldrarnas, eller några andras, vanliga namn istället...

Använder du ordet Gallimatias?

Gallimatias är ett ord som inte används så mycket i de yngre generationerna skulle jag tro. Vissa kanske inte ens vet att ordet existerar. Gallimatias betyder ungefär struntprat eller rappakalja. Det är inlånat från franskan på 1700-talet och man tror att det kommer från det latinska balimathia vilket betyder oanständiga visor. En annan förklaring är att det består av det latinska gallus som betyder tupp eller stridstupp (som man kallat deltagare i doktorsdisputationer på Sorbonneuniversitetet i Paris) och det grekiska matheia som betyder kunskap. (Bergman, Ordens Ursprung, W&W)

Mina förslag till användning av ordet:
"Vilken gallimatias!"
"Äh! Det där är ju ren gallimatias!"
"Det är mycket gallimatias på teve nu för tiden."
"Är det sant, eller är det bara gallimatias?"
"Jag har hört att du gått runt och snackat en massa gallimatias om mig! Är det sant?"

Alla tittar på samma program och tänker samma tankar på samma gång

Jag inleder med ett favoritstycke ur boken jag läser just nu; Jack Kerouacs Dharmadårarna. Vissa meningar är väldigt långa, men också väldigt innehållsrika. Stycket i sig uttrycker så mycket att jag inte tänker säga något mer om det. Läs själva helt enkelt!

"Japhy och jag måste ha sett lite avvikande ut i våra otidsenliga munderingar, ja, faktiskt betraktades Japhy redan som ett riktigt original här på universitetet. Så brukar det bli, både bland studenterna och inom lärarkåren, när det någon enstaka gång dyker upp en sjutusan till karl, en riktig, rakryggad man på institutioner av det här slaget och tar över ruljangsen eftersom amerikanska universitetet inte är någonting annat än träningsläger för den identitetsberövade medelklassen som sedan slår sig ner i universitetsområdenas utkanter i prydliga rader av villor med de obligatoriska gräsmattorna och TV-apparaterna i vardagsrummen där alla tittar på samma program och tänker samma tankar på samma gång medan världens alla japhysar drar till skogs för att få höra skrien från vildmarken och upptäcka stjärnornas extatiska dans och lösa den gåtfulla, mörka hemligheten bakom vår anonyma, känslodöda, måttligt magnifika och föga fantastiska civilisation.
'Och varenda en av dessa människor', Japhy varvade verkligen upp nu, 'har kakelklädda kliniskt vita toalettstolar och producerar bajshögar av minst samma dignitet som björnarna uppe i bergen men skiten spolas bort genom bekväma kommunalt kontrollerade avlopp och knappt någon av oss tänker på skiten längre eller inser att vi alla härstammar från den i rakt nedstigande led. Det finns dom som tvättar händerna hundra gånger om dagen med läckert löddrande tvålar som dom - naturligtvis under största tänkbara diskretion - gladeligen skulle vilja smaska i sig där inne i sina badrum'."

Ur: Jack Kerouac, Dharmadårarna, Bakhålls utgåva

Nu är det dags!

Nu är det dags att skärpa sig och börja blogga om något intressant, nämligen om språk! Kanske kommer jag skriva lite om litteratur, film och andra spännande saker också, men språket är huvudämnet!